Vi lyckades med bedriften att vinna alla våra matcher. Det var inte vad vi hade räknat med. Det var lite kul, säger Mikael Göransson, ledare förTomelillas P11-lag.

Öja blev dock inte segerlöst som klubb. I P10-klassen lade klubben beslag på förstaplatsen efter att ha vunnit fyra matcher och spelat en oavgjord. Lagets målskillnad blev imponerande 17–6.

Tvåa i denna klass blev BSH Österlen, som slutade på tolv poäng, en poäng bakom segrarlaget.

Tidigare har Sportlovscupen i Borrby lockat över 100 lag, men i år slutade summan på 29 lag. 

– I och för sig är detta stora tappet sett över många år, men bara jämfört med i fjor så har vi tappat ett 20-tal lag. Och i P7, P8 och P9 var det så få anmälda att det inte blev någon turnering, säger Stefan Lasson från arrangerande Borrby IF.

Den dystra trenden får dock inte Borrby IF att ge upp. Sett till de förutsättningarna årets turnering hade är man belåtna över arrangemanget.

Och man tar nya tag nästa år. 

– Absolut. Vi gör ett tappert försök nästa år också, säger Stefan Lasson.

Det är bara en detalj som stör honom. Förra säsongens succéförvärv och målspottare från Hammenhög Andreas Sassersson är skadad. Korsbandsskadad och därmed långtidsskadad. 

– Det är tungt både för honom och för oss. Han har en oerhörd potential, säger Blixt.

Dessutom har Jim Nylander varit sjuk och småskadad under försäsongen. Med detta facit i hand finns det således en viss oro kring vilka som ska göra målen. Men det finns kapabla ersättare. Många sådana enligt Blixt, som till exempel har Jonathan Karlsén och Henrik Lundberg att tillgå i sammanhanget.

– De är målfarliga de här gossarna, men vi får se om de spelar som forwards. Jag får prova mig fram utifrån det material jag har, säger Blixt.

Men med fjorårssäsongen i minnet ligger ändå fokus på försvarsspelet. Förra året släppte Brantevik/Rörum in många "onödiga" mål, vilket man vill förändra till i år.

– Vi måste få stopp på läckaget. Vi var för passiva i egen box förra året. Vi måste gå in i duellerna och vinna boll. Vi släppte in fruktansvärt många mål för att vi var passiva i egen box förra året. Vi släppte in många enkla mål över huvud taget, säger Blixt.

Blixt tror sig dock ha slagit in på en vinnande linje när det gäller detta. Han har lagt fokus på ren fotbollsträning i stället för fysträning och på så vis tycker han sig skönja ett stabilare passningspel. 

Dessutom tror han extra mycket på sitt lag tack vare den bredd man kan visa upp i år. 

– Vi har 17, 18 eller till och med 19 man som alla konkurrerar om en plats i start-elvan. Det är bara viktigt att alla kan hantera den konkurrensen, säger Blixt.

Det blev en snygg avslutning på grundserien för Österlens BTK. 5–0 är en rejäl överhalning. På pappret. I hagen såg det annorlunda ut. Varenda match gick till ett skiljeset och den här kvällen var det hemmakillarna som spelade bäst på de avgörande bollarna.

Sånt är sällan en slump. Att vinna rätt bollar, de som betyder något, är en egenskap som kommer med åren. Det handlar om rutin och erfarenhet. 

I går bytte Halmstads BTK ut en 45-åring mot en 15-åring. En av Sveriges bästa spelare genom tiderna ersattes av en av de mest talangfulla. Jörgen Persson ut, Alexander Franzén in. Den svenske pingislegendaren dök aldrig upp i Jonebergshallen och när jag pratade med Ulf "Tickan" Karlsson före matchen förklarade han Jörgen Perssons frånvaro med ålderskrämpor. Jörgen hade småont i nacken och i en ljumske.

YA-sporten var i kontakt med Jörgen Persson så sent som på måndagseftermiddagen. Han förklarade då att han såg fram emot att komma till Simrishamn – "det ska bli riktigt kul" – och att matchen var betydelsefull inför slutspel.

Det där med ålderskrämpor köper jag rakt av. Jag vet. Precis som Jörgen Persson är jag född 1966 och studsar inte precis upp ur sängen på morgnarna längre. Har länge förvånat mig över att Persson över huvud taget orkar underkasta sig en OS-satsning med 8-10 träningspass i veckan. Man kan få dåligt samvete för mindre. Lyckas jag pallra mig ut i joggingspåret en gång i veckan är jag rätt nöjd. 

Det där med ålderskrämpor är en sak. Men jag gillar inte att Jörgens spelar med i Halmstad BTK:s falskspel. Jörgen blev naturligtvis varken mer eller mindre sliten under timmarna mellan samtalet med YA:s Peter Lindgrenoch avresan till Österlen. Jörgen visste att han inte skulle spela mot Österlen och borde ha sagt det. Nu blev åtskilliga barn och ungdomar med autografblocket i högsta hugg besvikna på att Pingisligans stora och enda affischnamn inte ens fanns i hallen.

Till saken hör också att Jörgen redan på fredag spelar SM. För att ta guld där behöver han vinna sju stycken sjusetsmatcher. Det ska bli intressant att se hur Jörgen förhåller sig till ett sådant kraftprov, när han på tisdagen var alltför sliten för att spela en eller två tresetsmatcher.

Samtidigt var det kul att se ersättaren Alexander Franzéns hoppande och skuttande i hagen. 15-åringens kvicka fötter och entusiastiska forehandsspel var mycket nära att sänka Hong Zhi Jian. Det var nästan så att man hade unnat grabben en sådan skalp, han hade faktiskt två matchbollar.

Åtskilliga österlenbor hade kommit till Jonebergshallen för att se Jörgen Persson för första gången visa upp sig i Simrishamn. Men varken han eller den japanska stjärnan Kasahara kom till bords.

På måndagen var YA-sporten i kontakt med Jörgen Persson, som då tyckte att det skulle bli kul att komma till Simrishamn.

– Men Jörgen är småsliten. Vi har viktigare uppgifter framför oss och sparar honom, säger Ulf "Tickan" Karlsson.

Har du förståelse för att många är besvikna på det sena återbudet?

– Jo, alla vill se Jörgen spela men vi måste tänka på våra egna intressen.

Vad är det för typ av skador han har?

– Han har spelat småskadad i två matcher, det blir så när man är 45 år. Det är både nacken och ljumsken.

Men han ska ställa upp i SM som startar på fredag. Där är spelschemat betydligt mera intensivt?

– Det är en av anledningarna till att han behöver vila. Men vi har inte anmält honom till dubbelspelet på SM, säger Tickan.

Matchen i Jonebergshallen slutade med en enkel seger för Österlen, 5-0. Efter matchen lottades kvartsfinalerna. Österlen får på nytt möta Halmstad.

Första matchen spelas nästa onsdag i Simrishamn. Den matchen lär inte Jörgen Persson missa.

Jag har en liten dröm och tanke på att kunna komma tillbaka och avsluta karriären som målvakt, säger Joakim Moberg.

Han gjorde nio matcher på bänken i Malmö FF i allsvenskan 2004, det vill säga samma säsong som MFF vann SM-guld. Efter det gick karriären vidare i IFK Malmö och IFK Trelleborg. 

Men 2009 var olyckan framme. Han fick ett träd över sig i arbetet och skadades svårt. Han har genomgått operation, men än i dag är han utan känsel i ena handen. Det är därför han måste avstå det han helst av allt vill göra – att stå i mål.

– Jag opererades för ett och ett halvt år sedan och jag har blivit klart bättre sedan dess, men jag har ingen känsel i högerhanden. Jag har ändå förhoppningar om att kunna stå i mål igen, säger Joakim Moberg, som trots den svåra skadan aldrig har deppat ihop.

– Jag har alltid sett saker på så vis att man får lösa situationerna när de kommer, säger han.

Den största anledningen till att han valde spel i Skivarp är att hans far,Sven-Gunnar Moberg, tränar denna division 5-klubb. 

Och Sven-Gunnar är nöjd med att ha sin son i laget, för det innebär att han i sitt manskap har en av de största vinnarskallarna han känner till.

Joakim instämmer.

– Jag hatar att förlora. Det har jag alltid gjort. Jag går in hundra procent för varje match och jag vill inte förlora. Det gäller även på träning, säger Joakim Moberg.

Han anser att hans kvalitet som innermittfältare inte är i närheten av den han nådde upp till som målvakt. Däremot tycker han att han har en fördel i att ha varit målvakt när det gäller att läsa spelet.

Aino Kaisa Saarinen och Krista Lahteenmäki för Finland höll uppe farten på de fyra första sträckorna i sprintstafetten, där fem av tio lag försvann ur medaljstriden redan på den första sträckan.

På den femte sträckan utmanade Ida Ingemarsdotter Saarinen och då föll även Slovenien och Italien bort. När Charlotte Kalla stack iväg efter den sista växlingen fick hon direkt en lucka till Finland och Norge, en lucka hon höll i mål.

Sprintstafetten har varit en stark svensk gren på de stora mästerskapen. Anna Olsson och Lina Andersson tog OS-guld i Turin 2006, 2009 blev det silver för samma duo.

Vid OS i fjol tog Charlotte Kalla silver tillsammans med Anna Haag.

På herrsidan är OS-guldet för Björn Lind och Thobias Fredriksson 2006 den hittills största meriten.